Bild: Ulf Portnoff
” Jag körde lastbilen 50 meter in i Ukraina och gick till fots tillbaka till Polen”
Take Aanstoot är mannen från Linköping som grundade företaget Blågula Bilen. Jag träffade honom en gråmulen eftermiddag i slutet av april 2024 på en parkeringsplats nära Farsta Centrum i Stockholm. Idén är att köpa begagnade lastbilar, se till att dessa är i bruksskick, fylla fordonen med utrustning och material som efterfrågas i Ukraina. Sedan körs fordonen till Ukraina och levereras till Ukrainas försvar. Verksamheten utförs av volontärer och finansieras genom donationer. Den ”Blågula bilen” rullar på även om Take inte lägger all sin tid i verksamheten längre. Take är även aktiv inom Miljöpartiet i Linköping.
Take tittar på mig en stund när jag frågar om hans bakgrund och om hur allt detta startade. Vi backar bandet en del och efter ett ”ja, nej, okey” börjar han långsamt berätta.
-Jag är holländare och flyttade till Sverige två månader efter Sveriges inträde i EU 1995. Jag är entreprenör och har arbetat inom hotell och restaurangbranschen, först i Värnamo och sen i Gällivare nära riksgränsen. Efter en tid flyttade jag till Östersund och började plugga, där träffade jag min fru och 1999 flyttade vi till Linköping. Efter mina studier började jag jobba inom IT och startade ett IT-företag med inriktning inom fastighetsautomation, värme, el och sol ”för att rädda världen” säger Take.
Take berättar vidare att han även startade en restaurang ”The Klomp” i Linköping som i sitt sortiment kan erbjuda gästerna öl från 31 (!) olika ölkranar. Take och hans fru som är logoped bodde på en liten gård i Linköping och när hans fru fick ett jobberbjudande i Kenya flyttade paret dit och bodde där i fyra år.
-Under vår tid i Kenya tröttnade jag mer och mer på traditionella miljöföreningar säger Take. Jag reste runt i grannländerna i Afrika och höll utbildningar i solcellsteknik och förstod redan då att man måste agera för att något ska hända. Tillbaka i Sverige gick jag med i hemvärnet för jag insåg efter mina år i Afrika att man måste vara beredd på att försvara sig. Samtidigt startade jag Svenska Ekomodernisterna, en miljörörelse. Nu en del av Weplanet.
När kriget i Ukraina startade kom Take på att han hade kvar en lastbil efter att paret sålt sin gård i Linköping, en tolvtonnare. Under den här tiden fanns det redan några organisationer bland annat OperationAid som samlade in material till Ukraina och som skötte leveranserna i små minibussar.
-Det blir ju mer kostnad för bensin än vad man har med sig i värde. Det funkar inte tänkte jag. Jag hade ju en lastbil som jag hade dåligt samvete för. Jag frågade runt på Facebook om någon annan kunde tänkas ha behov av den, och tipsen haglade in, militären i Ukraina hade ju brist på allt, till och med manskap kördes till fronten i pickups säger Take.
Take får kontakt med ett förband i Polomia i Polen via en ukrainsk diaspora i Linköping som samarbetar med relationer och gemenskap över gränser.
-Jag är en åsiktsmaskin och skriver på Twitter (X) och Facebook och har en ganska stor följarskara säger Take. Jag bad om lite bidrag så jag kunde köra min lastbil till Ukraina. Jag och min fru körde till Polen där min fru stannade på polska sidan. Det var bara det att jag var helt oförberedd när jag skulle köra över gränsen till Ukraina. Jag hade ingen tulldeklaration, jag trodde att det bara var att köra in och lämna gåvorna. Så enkelt var det inte. Jag fick vända lastbilen och försöka hitta ett tullkontor som kunde göra en tulldeklaration.
När allt var klart körde Take 50 meter in i Ukraina och lämnade över lastbilen till soldater som stod och väntade. Sedan promenerade han tillbaka till Polen.
-Det var som en liten utflykt och det kändes jätteroligt. Jag fick hejarop och hyllningar på Twitter (X) så ryktet var redan i gång. När jag kom hem och tittade på mitt bankkonto fanns det sjuttiofemtusen kronor på kontot. Nu fick jag fundera ordentligt på hur jag skulle gå vidare säger Take.
Fyra veckor efter hemkomsten är Take i Ukraina igen. Fast denna gång längre in i landet och tar en kaffe med nyvunna vänner. Ytterligare två veckor senare är han åter tillbaka i landet, den här gången har han kört lastbilen hela vägen till Lviv i västra delen av Ukraina där han övernattar. Nu har han lärt sig att göra tulldeklarationer redan hemma i Sverige.
-Allting accelererade ganska snabbt och efter den fjärde lastbilen hade jag etthundrafemtio tusen kronor på kontot. Då förstod jag att jag måste göra någonting mer organiserat. Först skulle vi starta en förening men stötte på problem, som att det är komplicerat och att det tar för lång tid. Det verkade inte rätt. Det var ju krig nu, så vi startade ett aktiebolag i stället berättar Take.
Bild: Janna Aanstoot
Hur ser bolagets organisation ut?
-Take fortsätter att berätta. Vi har en ledningsgrupp där jag sitter, med ytterligare sex personer. Vi har också en HR-grupp på 5 personer som tar in och utbildar volontärer. Dom intervjuar och gör säkerhetskontroller och allt annat som krävs kring personal. Vi separerar grupperna ganska hårt vilket gör att det blir mindre prestige i grupperna. På så sätt blir grupperna inte beroende av varandra. Vi annonserar ut uppgifter till volontärerna och dom som vill och kan, tar jobbet. Det blir en bra distans mellan grupperna. Det eliminerar personliga ställningstaganden, vilket gör att vi kan fokusera bättre. Idag har vi cirka tvåhundra volontärer som arbetar helt gratis. Vi har även en anställd i bolaget som är helt fristående från lednings- och HR-gruppen. Hon heter Irina och sköter tulldeklarationer, import/export samt packlistor. VI har också en kassör och bokföringshjälp.
Vi fokuserar på att skaffa lastbilar, skriver på Facebook och mailar om vår verksamhet. Delvis är det företag som ringer oss och frågar vad vi vill ha för material. Samtidigt kör vi mycket åt andra volontärorganisationer som inte har egna fordon. Då samlar vi ihop gåvorna och lämnar av dom i västra Ukraina där mottagare distribuerar ut materialet till behövande, för att senare åka vidare och lämna lastbilarna hos de förband vi har kontakt med. Det primära för oss är donationer med pengar. Vi har inget 90-konto på grund av att vi är ett aktiebolag, då kan man inte få det. Dessutom går donationerna primärt till Ukrainas försvar. Det måste vara av humanitär verksamhet för att få ett 90-konto. Vi använder oss av Swish, Paypal och bankgiro. Givarna är både privatpersoner och företag.
Vilka regler gäller för ekonomin i verksamheten?
Det finns få som kan momsfrågor och liknande i en förening svarar Take. Det finns mycket kunskap om export/import i ett aktiebolag. Alla strukturer finns på plats redan från början. Tullverket förstår vad ett aktiebolag är för någonting. Allting blir svårare i ett icke aktiebolag. Du kan göra det mesta med Bank-ID. Det kan du inte i en förening på samma sätt. Vi måste vara snabba och effektiva, för snabbaste sättet att minska lidandet i Ukraina är att få ut ryssarna säger Take. Vi har revisor och håller nu på att avsluta ett första förlängt räkenskapsår på 16 månader med en årsredovisning som avslutades i december 2023. Våra donationer är inte avdragsgilla som i en stiftelse. Våra givare betalar förbandens fakturor i förskott. Förbanden som får material får en faktura men behöver inte betala den, för det har donatorerna i Sverige redan gjort. Det är så det fungerar säger Take.
Hur mycket tid läggs på detta?
-Massor! Just nu lägger jag själv inte så mycket tid. I början gick all min tid åt verksamheten och jag gick in i väggen. Tack vare vår organisationsform är det inte bara en person som driver detta. Idag vet inte alla att jag är grundaren. Organisationen överlever även om jag försvinner.
Hur ser dagsläget ut?
-Det går ungefär fyrtio bilar i månaden till Ukraina. Vi åkte ner i en konvoj med politiker för några veckor sedan. Det var bland annat fem riksdagsledamöter med på resan. Idag vet alla politiker vilka är. Vi åker i stort sett en gång per vecka med 8-9 fordon. I dagsläget får vi in cirka fyra miljoner kronor i månader i donationer.
Hur ser framtidsplanerna ut?
-Vi fortsätter tills det är klart säger Take och tittar på mig som att det vore det mest självklara svaret i hela världen.
Text: Ulf Portnoff
Textredigering: Pirjo Suomalainen
Foto på Take: Ulf Portnoff
Foton från Ukraina: Janna Aanstoot
Hemsida: blagulabilen.se